"Livet är en strid" är ett känt citat ur Astrid Lindgrens saga. Och precis så har jag sett på livet. Mitt liv har varit en strid, kantad av besvikelser, på mig. Det har gjort att jag sett mitt värde utifrån en stege där alla människor är högst upp på stegen. Men inte jag. Jag är oftast någonstans på mitten och mitt värde bestäms utifrån hur nöjda andra är med mig eller min prestation. Om alla är nöjda kan jag sakta klättra uppåt. Men om någon blir besviken, eller om jag tror att någon blev besviken trillar jag ned några steg. Det tar lång tid att klättra upp men går fort att rasa. Hamnar jag längst ned, som jag gjort några gånger så är jag så värdelös att jag inte ens förtjänar att leva. Det här är nog grundorsaken till att jag gick in i väggen i våras. Jag har al...